LaBrie

Vid halv två igår får jag ett samtal om att en häst har ramlat över tråden i hagen och ligger i diket utanför hagen. Det var allt jag fick veta i första samtalet av Camilla som fortfarande ligger på sjukhuset och hade dåligt med batteri i telefonen så hon hade inte hunnit uppfatta något mer när hennes skötare hade ringt till henne. Jag förstod ju direkt att det måste vara La Brie, för ingen annan lyckas med sånna grejer. Dock var ju min första tanke att hon har dött. Hästen är död tänker jag. Jag lyckas hitta numret till Camillas skötare innan Camilla lyckats sms:a det till mig. Det hon säger då är att det är hästen med de gröna banden på täcket som "ramlat" över hagen (alltså La Brie) och ligger och sprattlar med benen. Ni förstår ju hur jag mår just nu, hjärtat slår så hela jag gungar. Men jag lyckas tillslut få ur henne att hästen är på benen och springer runt på gården men att de andra två hästarna också då har tagit sig ur hagen. Ja men bra, tänker jag då är hon inte död och hon kan ju heller inte vara dålig om hon springer runt på gården och härjar. Det var hyffsat hysteriska 10 minuter men nu känner jag iaf att jag kan andas ut och vara kvar på jobbet ett tag till. Hon lyckas få in hästarna i stallet och där fick de stå resten av dagen. 

När jag kommer hem så visiterar jag alla hästar och de har klarat sig bra och La Brie är det inga fel på, hon är precis som vanligt. Skönt.

Snacka om att göra en höna av en fjäder! Det lät även på tjejen som att hela hagen var riven och att det var typ tredje världskriget men det var bara precis vid grinden trådarna hade släppt från stolpen. Vad jag kan utläsa av spåren i snön så tror jag bara att La Brie har rullat sig och eftersom hon är en valross just nu så har hon rullat över på fel sida och sen inte tagit sig upp och då fastnat i tråden och halkat ner i diket på andra sidan. En olycka rent av. Men tur i oturen att tjejen var där just då, är ju aldrig en kotte på gården dagtid annars. Och det händer ju aldrig nånting.

 

Hur som helst så skulle jag ju på träning med Dakhar och hade bråttom efter jobbet men var ju tvungen att laga hage och visitera hästar mm mm. Hann äta en filtallrik till middag. När jag rullar ut från gården med transporten så möter jag en traktor efter vägen som jag inte såg då jag lämnade gårdsplanen, jag måste därför börja backa tillbaka ner på gården med häst i transporten. Detta tog mig fem minuter då jag var livrädd att köra utanför vägen och ner i diket med transporten...med häst i! Inget jag hade lust med. Jag var nu 10 minuter sen enligt min redan tajta tidsplan.

Sen så var det bara en massa sån här grejer som att jag tappar handskar, fastnar med stigbyglar, glömmer lampan på i bilen mm mm. Rörigt helt enkelt.

 

Under lektionen konstaterar vi att det är verkligen sadeln som är problemet till ojämnheten i traven. Den är för vid och klämmer runt manken. Eftersom den ska checkas på söndag så valde vi att istället tömköra honom, eller Karro tömkörde. Fin fin var han. På lördag ska Karro ta med en sadel från jobbet som hon trodde skulle passa, bara för att testa skillnaden. Om den inte passar så tömkör vi då också. Sen får vi se på söndag om det är möjligt att anpassa sadeln efter honom eller om det måste införskaffas en ny.