LaBrie

Känns lite tråkigt att inte få inleda nästa år med Christoffer men bara några dagar kvar nu så är han hemma igen. 

Blir inte så mycket stallande just nu med tanke på underlaget, endast det nödvändigaste. La brie går inte ens att ta in i stallet då det är så halt på gården och hon är oskodd. Dessutom blir hon så öm i fötterna när det är så här hårt. Hoppas och önskar att året inleds med snö! Mjuk, fin snö. 

Vivi flyttar på lördag så sen blir det bara Daim och La Brie i vinter. 

Hundarna trivs bra ihop. Med dubbar på fötterna så kan vi iaf promenera. Idun tränar på inkallning nu och det blir bättre för varje dag. Hon är otroligt mysig och hon verkar trivas med mig och Vidar. Superfina hundar. 

Idag blir det lite omkring åkande på julafton för att få träffa hela familjen. Brukar vilja undvika det men i år är ju Christoffer bortrest så då går det bra tycker jag. 

Ha nu en underbar dag allihopa!

Söt som socker. Vi tar henne som foderhund nu till och börja med så får vi se sen vad som händer. Det är uppfödaren som har sparat henne som framtida avelstik men de kände att de har för mycket med de hundar de har redan så de ville placera ut henne i ett mer aktivt hem. 

Vidar kommer att bli världens gladaste hund.

Vilken julklapp!!

Hoppas jag mår bättre imorgon så jag kan ta mig på jobbet på fredag. 

Ja det var ett tag sen jag skrev något. I helgen var jag och Christoffer i Umeå. Shoppade lite, vilade och åt gott. Passade också på att umgås med en kompis och hennes sambo.

Imorgonkväll åker Christoffer till USA i drygt två veckor på semester med sin familj. En resa som varit planerad sedan länge men jag tog beslutet att inte följa med då jag aldrig skulle orka flyga så där långt just nu. Dessutom så får man inte flyga med alla flygbolag efter vecka 32, vilket det hade blivit på hemvägen. Sen täcker dessutom inga försäkringar om det skulle inträffa något med barnet under resan och i USA skulle det kunna bli väääldigt dyrt. Nä, inte värt alla risker. Så jag blir hemma själv i jul men jag har ju min familj att umgås med samt att jag har lite pyssel hemma att göra så det ska nog gå bra.

 

Jag rider inte så mycket nu för tiden. red sist förra lördagen. Har varit dåligt väder de dagar jag kunnat och haft tid att rida. Sen har jag ju också börjat få så ont i fogarna när jag ridit sista gångerna så jag vet inte om jag tycker det är värt det. Vivi blir kvar över jul och nyår då hennes ägare ska åka utomlands en vecka men annars så har de öppnat stallet (dit hon ska flytta) efter karantänen nu. Blev inte några fler fall med herpesviruset verkar det som, i alla fall inte vad jag har hört.

 

La Brie mår bra och Bella verkar också må bra. Jag ska försöka hinna till Boden och hälsa på Bella innan jul. Var några veckor sedan jag såg henne nu så hon har nog vuxit rejält skulle jag tro.

 

Blev en lugn helg vilket har varit skönt så nu känner jag mig lite piggare faktiskt. Största uppgiften i helgen har varit att hämta hem lite mer hö annars bara lite pyssel och vila. Stannade på Granngården då vi hämtat hö och köpte ett par nya vinterskor till stallet/gården och vilket kap jag gjorde. De hade ett par Lacross-skor med en filtsko på insidan som är supervarma och sköna. De var nedsatta 1000 kr! Det kallar jag bra köp. Hoppas nu att de håller några år. Känns bra med ett par ordentliga skor för det tycker jag är svårast med ridning och stall vintertid, man fryser alltid om fötterna. Dessutom har jag typ bara köpt skor från Hööks sista åren och tyvärr så får man vad man betalar för - de är kalla samt att de håller typ 8 veckor sen går de sönder. De är nog mer gjorda för folk som bara rider på ridskola en gång i veckan och inte för folk som använder dem i snitt 3 timmar om dagen.

 

Veckan är ganska händelserik. På onsdagmorgon ska jag med min avdelning på jobbet och äta frukost på Clarion-hotell. Mums. På fredag har vi julfest med jobbet. Lördag åker jag och Christoffer till Umeå på minisemester en natt för att sedan på vägen hem på söndag stanna på dop i Skellefteå.

 

 

Snart är det bara 80 dagar kvar av graviditeten och jag har börjat räkna ner. Sa till barnmorskan här om dagen att räcker det inte med 7 månader, det är ju liksom ganska lagomt. Men nä, inte det - nu är det det värsta kvar kan man säga. Nu börjar det kännas och man blir större för var dag som går. Att bara knyta skorna är ett projekt. Dock är jag glad att jag inte har allt för stora besvär utan klarar det mesta själv och lever i stort sett som vanligt förutom träning och fysisk aktivitet som minskat. Det som dock har hänt sista tiden är att jag, förutom att ha ont i ryggen, sover ganska dåligt så jag är väldans trött. Detta medför att det är ganska segt att vara på jobbet 8 timmar om dagen. Just nu tycker jag dock om mitt jobb och har roliga uppgifter och framförallt mycket att göra vilket jag älskar. Det ska vara fullrulle på jobbet då är det som bäst. Men det tappar lite värde när man är så trött och helst bara vill hem och sova. Jag försöker bita ihop men räknar nu dagarna tills jag ska gå hem. Planen är att gå hem den 4 februari och bara hoppas att lillen tänkt stanna i magen tills det är beräknat så jag hinner vila och ladda ordentligt innan det är dags.

 

Något som är positivt är att jag nu inte längre ser förlossningen som en skräck utan att jag faktiskt ser positivt på den och längtar. Framförallt längtar jag väl efter barnet men min rädsla är i stort sett helt borta. Trots detta så är det samtidigt väldigt svårt att förstå att snart är jag där och föder vårt barn. Jag! Lilla jag. Ett barn. Mitt barn. Vårt barn. Helt sjukt faktiskt och jag kommer inte fatta det förrän då. Om ens det.

 

 

Pratade med Monica igår och Bella sköter sig utmärkt. Hon är så snäll och go min lilla häst. Hon kan nu också vara själv i hagen när de andra är ute och rider, såklart är det ju hästar i hagarna bredvid men ändå.

Det har till och med kommit förfrågningar om hon är till salu för att de tyckt att hon är så fin. Men det är hon ju såklart inte! Hon är ju min lilla stjärna och hon ska ingenstans.