Jag har inte direkt haft någon motivation för hästarna på sistone eller framförallt för ridningen. Igår tror jag att jag kom på en anledning. Jag red nämligen på ridbanan för första gången sen Winjette blev skadad och det är ju därför! Jag saknar banträningen som bara den. Winjette har ju bara skrittats i en månad och då bara ut på vägarna. Visst jag älskar ju att rida ut också men det är ju dressyren jag verkligen älskar och som jag saknar som bara den. Nu skrittade vi ju såklart bara igår också men vi gjorde lite skänkelvikningar, ryggningar och bakdelsvändningar också. Beroende på underlaget så ska jag börja lägga in lite trav i slutet på veckan.
En annan anledning till min motivationsbrist är ju såklart graviditeten. Jag är i regel alltid väldigt trött och orkar inte göra mer än det som måstes. Sen har jag lagt mycket tid på Vidar under hösten och då räcker inte min tid och motivation till att satsa mer på hästarna.
Samtidigt som jag känner så här så saknar jag dressyren så himla mycket och jag längtar tills jag får rida fullt ut igen. Önskar bara att jag hade en häst som var utbildad och tävlingsklar...
Vad gäller Bella så kommer hon att åka till Monica i helgen. Skönt men ändå tråkigt, kommer sakna henne. Skönt för att det kommer bli mindre jobb för mig då alla hästar kan gå på lösdriften men tråkigt för jag kommer som sagt att sakna henne och hennes söta pussmule. Nåja, tur det inte är allt för långt till Boden så jag kan ju hälsa på när som helst.
Bellas ben ser rätt ok ut nu. Såret är fint men tyvärr är där ett överben. Tur hon är ung dock så det lär nog bli mindre med tiden, det verkar i alla fall inte bli större.
I söndags debuterade jag och Vidar på lydnadsplanen och det gick ju superbra även fast jag vet att han är ännu bättre än så. Men det är väl faktiskt så att man alltid presterar sämre på tävling, det bli en helt annan situation både för hund och förare. Han gjorde ju allt jag bad honom om men han var rätt så okoncentrerad och kollade hela tiden in publiken och domaren så det blev en del dubbelkommandon och lite dålig attityd emellanåt. Jag hade velat att han skulle ha varit lite gladare och lite mera med mig men som sagt han gjorde ju all moment och det sämsta vi fick var en 7:a och det var lustigt nog på inkallningen som han annars brukar sätta jättefint. Men han satt och kollade på publiken och missade mitt kommando så jag fick ropa: "Vidar" och sen "Hit" en gång till och sen var han inte jättesnabb in heller. Fick en 7:a även på ställandet men det vet jag ju att han kan tjorva lite med så det är jag ändå nöjd med.
Är jättenöjd över att vi klarade apportering också som har varit vårt stora dilemma tidigare. Han gjorde det jättebra men efter typ tre sekunder så började han sänka huvudet och jag såg att han skulle släppa den men han höll den i munnen alla fem sekunder och jag han fånga den innan den ramlade i backen. Haha, domaren tyckte det var underhållande iaf men vi fick 7,5 poäng. Ett halvpoäng för att jag hann fånga den ;)
Hur som helst så fick vi ihop 165.5 poäng och 160 poäng är gränsen för ett första pris. Inte alls illa för att vara vår första start. Vi kom 4 av 14 startande och endast 2,5 poäng ifrån att ha hamnat på prispallen.
Så här såg det ut:
Platsliggning: 10
Tandvisning: 8 (ställde sig och var väldigt glad i domaren. De ska sitta stilla för en 10)
Linförighet: 8 (han var inte riktigt lika glad och med mig som han brukar vara och blev lite släpig)
Läggande: 8,5 (saktade in några steg innan läggandet)
Inkallning: 7
Ställande: 7 (släpar innan kommandot och tar tre steg efter kommandot)
Igår var Monica och seminveterinären ute och kollade La Brie och ja, hon var väldigt dräktig fortfarande. Skönt.
De koallde också Bellas ben och tyckte väl som jag att det såg lite bättre ut men inte nog bra för att man ska bli nöjd. Vi låter det nu vara olindat några dagar och ser vad som händer, både med knölen och med sårytan. Blir det inte bättre så bokar vi tid på kliniken och åker in och röntgar nästa vecka.
Vi pratade också om att det nog mest troligt blir så att Monica kommer att ta Bella några månader istället för La Brie och sen byter vi i mars/april. Detta för att helt enkelt hjälpa mig med tanke på graviditeten. Jag kommer ju inte att bli varken mindre eller smidigare. Det som är, är att jag inte riktigt vågar ta alla konflikter med henne just nu då jag är rädd att hon ska råka göra illa mig, samtidigt så om jag skulle våga så skulle jag nog inte vara nog reaktionssnabb eftersom jag inte kommer att kunna röra mig normalt. Bella är snäll som bara den men hon vet inte vad som är rätt och fel samtidigt som hon har en personlighet, precis som sin mor. Hon måste få testa sig fram men då måste jag som förare hjälpa henne att visa vägen och kan inte jag göra det på bästa sätt nu så vore det absolut bästa att få hjälp av Monica. Är det någon som kan hantera och uppfostra hästar så är det Monica. Men såklart, om man jobbar mer än heltid med det så blir man ju också bra.
Det är ju ett guldläge för mig att ta den här chansen för jag kommer att få hem en 1-åring som kommer att vara så välhanterad att hon kommer fixa allt från lastning till att stå still på stallgång till att få täcke på sig och lindade ben. med mera med mera.
Idag fyller Bella 6 månader. Vilket vi numera firar med att hon sover i egen bädd på nätterna och får träna på att stå uppbunden nån gång ibland. Funkar faktiskt riktigt bra, hon får aldrig panik eller så. Bytte bandaget själv igår och tränade också på att raspa lite i hovarna.
Monica och veterinär kommer ut någon dag i veckan och ska dräktighetskolla la brie så då ska de kolla på Bellas sår också.
Såret ser bättre ut men det har inte blivit någon stark sårskorpa ännu och den hårda knölen är fortfarande kvar. Känner på mig att det kommer bli röntgen på det där.
Jag vet inte om ni minns att jag i somras skrev i något inlägg att det händer en del i mitt liv just nu och äntligen kan jag glatt avslöja vad det är. En del av er vet nog redan men jag har velat vänta längre med att avslöja det för allmänheten.
Det är så att jag är gravid och vi väntar barn i slutet på februari.
I går var vi på ultraljud så när jag nu fått det bekräftat på riktigt och sett att barnet mår bra så vill jag berätta för hela världen.
Fortfarande har jag väl inte riktigt förstått detta men nu har halva tiden gått och snart är det verklighet. Snart är jag mamma och det är en fantastisk känsla samtidigt som jag är jätterädd. Tänk så sårbar man blir och tänk vilken stor förändring detta kommer att bli i mitt liv. Jag är så glad att jag har världens bästa sambo som har så stor förståelse för mina fritidsintressen och som aldrig skulle ställa krav på att jag skulle sälja hästen eller liknande. Han kommer att bli världens bästa pappa!
Monica knöt upp Bella kort mot boxgallret och det funkade bra, hon provade väl att dra i lite grann men fick inte panik och stod sen still. Duktig häst. Benet är nu ordenltigt tvättat, duttat med "svallkötts-brännande-medel" och omlagt med pencilinsalva i ett ordentligt paket. Det som gör att vi blir lite oroliga och misstänksamma är att knölen är hård och man kan gissa på ett överben men hon är inte ett dugg öm. Hade det varit ett växande överben så borde hon vara öm. Monica hade sett ett liknande sår som aldrig ville börja ta ihop på en annan unghäst och det hade sen visat sig vara en spricka eller en lös flisa. Vi sa att vi ger denna behandling en vecka är det inte bättre då så får vi åka in och röntga henne.
Skönt i alla fall att Bella är så snäll bara man vet vad man ska göra och skönt att fått det kollat ordenligt av den mest erfarna "fölkvinnan" i Sverige :). Jag är så glad att jag lärt känna Monica.
Bellas sår har inte riktigt läkt som jag hoppats. Som sagt är det en skitsår som varken är stort eller djupt men eftersom jag inte kommit åt att tvätta ordentligt och absolut inte kunnat linda det så ser det nu inte speciellt bra ut. Hon är inte svullen eller öm eller halt men det är som att det inte riktigt vill ta ihop samt att det blivit en knöl. Verkar som att det bygger på med svallkött (tror jag det heter). Kommer inte att bli något snyggt ärr, sånt brukar man undvika genom att hålla såret lindat så att det blir lite tryck på såret. Så igårkväll ringde jag min bästa expert Monica. Vad tusan hade jag gjort utan henne?! Hur som, så kommer hon ut ikväll och hjälper mig med rengöring mm. Det som hon är bäst på är hanteringen så jag hoppas att jag med hjälp av henne kan få hästen att stå still och acceptera att man faktiskt får rengöra ett sår utan att man måste resa sig och/eller springa iväg. Hon hade också något medel hemma som var mot just svallkött. Jag säger ju att hon är den bästa människan jag känner. Utan henne hade jag fått haft ut vet. varannandag för att få ordning på ett litet jäkla skitsår. I längden hade ju inte det funkat heller för vi kan ju inte droga henne hur mycket och ofta som helst.
Jag och Vidar har gått en tävlingslydnadskurs de sista fyra veckorna och igår var avslut på kursen och då hade vi en träningstävling. Vi gjorde alla moment i lydnadsklass I förutom apporteringen och det gick superbra. Vi fick bra omdöme och det är bara några småsaker vi måste fixa till. Bland annat så slarvade han lite med ingångarna och sätter sig lite för långt ifrån mig samt lite snett både på inkallningen och på hoppet men det är fort fixat. I ställandet så gav jag dubbelkommando genom att dutta honom på nosen med handen men det är för att det inte riktigt sitter ännu, alla gånger, speciellt inte när man blandar momenten med liggande och inkallning före. Sen är han snabb på att sätta sig från ställandet när jag är på väg tillbaka till honom men det har blivit bättre och med lite mer stadga så ska det nog lösa sig snabbt också.
Läggandet under gång gör han jättefint och platsliggningen har han hittills alltid klarat.
Så det vi verkligen måste lägga krut på nu apportbocken. Är anmäld på tävlingen den 20:e men men, sitter det inte då så får vi ta det som en träningstävling. Det är ju nog träning med den nya miljön som en tävling innebär.
För er som inte vet så innehåller Lydnadsklass I:
Platsliggning (2 minuter)
Tandvisning
Linförighet
Läggande under gång
Inkallning
Ställande under gång
Hopp
Apportering
När jag tävlade Neo så ingick fritt följ som ett moment och det var ingen apportering. Hade det varit samma program idag så kan jag säga redan nu att Vidar är flera gånger bättre än vad Neo nånsin var. Nu hatade ju Neo lydnad men han hade kanske tyckt att det var roligare om jag visste det jag vet idag om inlärning och träning. Man lär sig från hund till hund så är det bara.
Har glömt att uppdatera om Bella.
Med hjälp av Camilla fick jag iaf bort bandaget, tillslut stod hon still medan jag rullade upp det med vänster hand och kliade henne med höger hand på insidan av benet. Men att jag skulle få lägga på ett nytt var inte att tala om. Då var hennes tålamod slut. Lyckades iaf spraya dit ett sprut med blåspray.
Sen funkar det nu ganska bra med Jodopaxgele men hon vet ju att vi nu har grejat med det benet samt att hon är lite öm så hon drar ut taggarna så fort man försöker titta lite närmare på det.
Hur som så är det nog ingen större fara men hon är fortfarande lite lokalt svullen. Hade varit bra att få det lindat så det får läka inifrån (och hållas rent) men men så är det nu och igår hade iaf sårskorpan lossnat så det kom ut lite vätska och fick komma in lite syre.
Det man kan konstatera är ju att hon är föl och väääldigt känslig. Hon kommer bli en känslig dam med förmodligen en del åsikter ;) Hon är i alla fall snäll även om hon överreagerar men det blir nog bättre med åldern och med mer hantering.
Har sagt det förut men måste säga det igen. Jag saknar Dakhar som bara den ibland. Vi hade så kul ihop och han är en sån himla fin häst. Okomplicerad men ändå mycket personlighet.
Vi hade ett så himla bra år tillsammans och utvecklades mycket, båda två. Saknar verkligen ridningen och träningen samtididigt som det är ganska skönt att ta det lite lugnt.
Ibland önskar jag att jag inte tyckte det var så roligt, så mycket enklare och billigare livet hade varit :)
Hej och välkommen till min blogg!
Den här bloggen handlar om mig och mitt liv som heltidsarbetare och "farmansvarig". För tre år sedan lurade jag ut min älskade sambo till ett liv på farmen. Alla dar känns det inte så genomtänkt, speciellt inte när räkningarna ska betalas, men samtidigt är det ett underbart liv där hundarna får vara hundar, hästarna får vara hästar och människorna får vara människor.
Det är inte lätt alla dagar att få ihop tiden med jobb, familj, gård, hundar och hästar men det är ett underbart liv som aldrig är långtråkigt. Det finns alltid saker att göra, men det är också ett väldigt slitigt liv och jag kommer förmodligen åldras i förtid.
Men jag lever nu och jag lever bara en gång.
