LaBrie

Har just varit ute och tränat två fin fina hundar. Vidar blir verkligen glad när han får träna nu. Har ju blivit mycket vila för honom i vinter efter en intensiv sommar och höst. Är så sugen på att träna agility med honom också men jag måste bli mer rörlig först så det får vänta lite till. 

Idun sköter sig faktiskt kanon när man tränar. Tränar position med henne och kontakt samt inkallning. I slutet kastade vi mycket boll också och hon fattade fort att hon ska komma tillbaka med den, bra inkallningsövning. Hon fattar det mesta fort faktiskt, bara man ger henne en chans, så jag tror att när hon landar mentalt så kommer hon bli riktigt rolig att träna med. 

I helgen kommer christoffers föräldrar hit och stannar till tisdag. På tisdag är ju också dagen D så vi får se om de lyckas komma hit lägligt eller om de missar nedkomsten. 

Och så en ganska vanlig bild på Idun när hon "tar igen sig". Antingen sover hon som ett barn eller så kör hon järnet. 

Verkar som att all skit ska hända nu samtidigt. Alla sparpengar bara flyger iväg och nu ska vi dessutom klara oss på betydligt mindre pengar än normalt i månaden.

Igårkväll när jag skulle åka från vattengympan så var bilen helt död. Det slutade med att Christoffer fick komma och hämta mig med den andra bilen, tur som fan att det bara var några minusgrader och inte - 30 som tidigare veckor eftersom det tar 30 minuter att köra enkel väg.

Fortsätter detta så kommer nog barnet ut när som helst för mina hormoner pallar inte med det här, blir så orolig samtidigt som jag bara känner att jag inte orkar mer. Blir helt slut. Är så mycket att ordna med hela tiden. Jag vill ju bara ta det lugnt och att allt ska vara ordnat och fixat så jag inte behöver hålla på att tänka på sånt här de första veckorna med bebisen. Har liksom annat att tänka på än att laga bilar och vattenskador mm mm.

 

Sover dessutom urkasst på nätterna. Somnar fort på kvällen men sen vaknar jag ofta under nätterna och tidigt på mornarna. Dock sista dagarna på jobbet nu så nästa vecka kan jag ju få sova lite på dagarna istället.

 

Stress och trötthet, hört att det är bästa uppladdningen för en förlossning..eller hur var det nu? :P

 

 

Sen sist har jag hunnit vara sjuk, förkylning bara men nog så jobbigt så här i v 37 när man ändå inte kan andas ordentligt. Vi har även hunnit med att få en vattenskada hemma så just nu är taket bortbrutet i hallen samt golvet i vårt datautrymme. Lite dålig tajming kan man säga. Blir oreda i mina mammahormoner, allt ska ju liksom vara perfekt hemma nu (enligt mina hormoner) så ja lite stressad har jag blivit av det. 

Jobbar nu bara en vecka till och sen tar jag mammaledigt. Enligt plan blir jag då ledig i två veckor och hoppas då att jag ska hinna vila och skapa lugn inom mig. Haha, jag är inte så bra på det. Klättrar snart på väggarna av rastlöshet, vill rida och träna mm men samtidigt orkar jag knappt något mer än att vakna och äta frukost just nu. 

Har hälsat på Bella idag. Hon växer i vanlig ordning. Kommer bli stor men också väldigt fin. Snart kommer hon hem igen :)

Jo när vattengymnastiken helt plötsligt är riktigt jobbig och det känns som att barnet kommer ut när som helst. 

Innan jul så har vattengymnastiken mest känts som ett skönt inslag men någon riktig motion tycker jag väl inte att det har varit. Är ju som van vid lite mer konditionskrävande träning. Men idag... Jobbigt! Och sammandragningarna avlöste varandra så när jag är riktigt less om några veckor så vet jag vad jag ska göra för att sätta igång det hela. 

Så nu är jag helt slut. Chrille har varit bortrest idag också så jag har haft hundarna själv och rastade dem rejält på lunchen och plumsade runt i skogen och över något hygge. Ja det blev mycket motion (för detta tillstånd) vilket är skönt men denna kropp blir helt slut av det nu för tiden. Känner mig som en lat, överviktig tant med diverse åkommor numera. Ska bli skönt att bli av med en hel del kilon om några veckor. 

Fy farao vad jag är ridsugen. Är sugen på att träna och tävla. Dock får det nog vänta ett bra tag till, i alla fall på egen häst. Blir att vänta in Bella för jag tror inte jag kommer ha ekonomiska möjligheter att ha någon fler häst under någon föräldraledighet. Man blir ju inte direkt rik på att vara hemma med småbarn...

 

Att häva mig in i en till graviditet, någonsin, igen känns långt, låååångt borta. Det är inte det roligaste tillståndet jag befunnit mig i om jag säger så. Nu har jag ju mått rätt bra hela tiden så det får man ju vara tacksam över, men denna trötthet och otymplighet är inte rolig. Jag hatar att inte kunna vara igång som vanligt. Just nu är jag glad om jag orkar en arbetsdag och en promenad med hundarna samt det nödvändigaste i stallet. Men allt detta gör jag egentligen bara för att jag måste, helst vill jag bara ligga i soffan hela dagen. INTE likt mig.

 

Nä huvva nu får gärna de här sista veckorna passera så jag får tillbaka min kropp!

 

Snart är det bara 80 dagar kvar av graviditeten och jag har börjat räkna ner. Sa till barnmorskan här om dagen att räcker det inte med 7 månader, det är ju liksom ganska lagomt. Men nä, inte det - nu är det det värsta kvar kan man säga. Nu börjar det kännas och man blir större för var dag som går. Att bara knyta skorna är ett projekt. Dock är jag glad att jag inte har allt för stora besvär utan klarar det mesta själv och lever i stort sett som vanligt förutom träning och fysisk aktivitet som minskat. Det som dock har hänt sista tiden är att jag, förutom att ha ont i ryggen, sover ganska dåligt så jag är väldans trött. Detta medför att det är ganska segt att vara på jobbet 8 timmar om dagen. Just nu tycker jag dock om mitt jobb och har roliga uppgifter och framförallt mycket att göra vilket jag älskar. Det ska vara fullrulle på jobbet då är det som bäst. Men det tappar lite värde när man är så trött och helst bara vill hem och sova. Jag försöker bita ihop men räknar nu dagarna tills jag ska gå hem. Planen är att gå hem den 4 februari och bara hoppas att lillen tänkt stanna i magen tills det är beräknat så jag hinner vila och ladda ordentligt innan det är dags.

 

Något som är positivt är att jag nu inte längre ser förlossningen som en skräck utan att jag faktiskt ser positivt på den och längtar. Framförallt längtar jag väl efter barnet men min rädsla är i stort sett helt borta. Trots detta så är det samtidigt väldigt svårt att förstå att snart är jag där och föder vårt barn. Jag! Lilla jag. Ett barn. Mitt barn. Vårt barn. Helt sjukt faktiskt och jag kommer inte fatta det förrän då. Om ens det.

 

 

Herregud vad mycket fint det finns och vad litet allting är! Svårt att förstå att de ska vara så här små alltså. Sen är ju allt dessutom rätt så dyrt tycker jag så det är perfekt att kunna ärva lite också. Speciellt eftersom de bara kan ha varje storlek i typ en månad. 

Ikväll kommer soffan att vara min bästa vän. Jag är helt slut i både kropp och själ men mest i kropp. Det börjar kännas nu att magen blir större. Den växer ohämmat just nu och i veckan har jag haft lite känningar av både magmun, rygg och höfter. De sista två dagarna då jag ridit så spänner/krampar det också i magen när jag travat en bit. Så typiskt, jag har ju annars inte känns någonting överhuvudtaget och trodde att jag kanske skulle klara mig ännu lite längre än så här. LIte öm i höfterna i vissa lägen också. Igår när jag var ute och red så var jag tvungen att kliva av på ett ställe för att ta mig över en träbro. När jag skulle sitta upp igen så gick det bara inte utan att ha något att stå på. Jag längde stiglädret så långt det bara gick men i h-vete att det gick i alla fall. Jag fick då promenera en bra bit tills jag hittade några hårda snöklumpar som jag kunde ställa mig på. Suck.

 

När jag kom in igårkväll så var jag helt slut och jätteont i ländryggen. Kanske inte så konstigt efter en arbetsdag, en promenad, en timma på gymmet, två timmar i stallet inkl. en timma ridning och lite träning med Vidar. Måste nog försöka tänka till lite mer nu, kan inte köra på som vanligt. Är nog bara så.

 

Hur som helst, idag är jag trött och ikväll ska jag inte göra mer än nödvändigt. Winjette är riden alla dagar denna vecka så hon kan faktiskt få vila idag så det blir bara det nödvändigaste i stallet ikväll och så kanske en promenad med Vidar sen soffläge och intag av något gott.

 

Ha en fin fredag!

 

 

Igårkväll var jag och en kompis på vattengymnastik för gravida på Björkskatan. Det är en barnmorska som har ett eget företag som heter Minaurora som håller i detta varje tisdagkväll. Det är en timma och kombinerar kondition, styrka och förlossningsförberedande så som andning och avslappning. Jag är faktiskt positivt överraskad, jag trodde det skulle vara flummigare och mesigare men det var faktiskt riktigt jobbigt (och det tycker jag om). Pulsen höjdes och musklerna fick jobba. Andningsövningarna var också superbra för det är verkligen något man behöver träna på för att få till och det är också väldigt viktigt inför förlossningen. I slutet av passet var det avslappning så man bara fick flyta omkring med flythjälpmedel och blunda, andas och försöka känna sina kroppsdelar. Detta är ju även viktiga delar att träna på för oss som rider, att känna vår kropp och kunna styra över den. Som sagt riktigt bra och jag kan varmt rekommendera det om man är gravid.

 

När man steg upp ur vattnet var det en så sjuk känsla, kändes som att jag vägde 100 kilo och hade glömt bort hur man går. Då förstår man hur mycket lättare man blir i vatten och hur mycket skonsammare det är mot kroppen när man tex. är tung pga graviditet.