Nä, som sagt, ingen bebis än. Det här med att man kan sätta igång en förlossning tror jag verkligen inte är möjligt. Jag städar, jag tvättar, jag bär, jag går i trappor, jag promenerar, jag mockar, jag sopar, jag skurar, jag tränar hund, jag halkar omkring i halkan, jag springer, jag plumsar i snön. Ja jag vet inte men om det inte sätter igång av det så tror jag faktiskt inte att det går att påverka. Bebis kommer när bebis vill, oavsett vad man gör.
Har just varit ute och tränat två fin fina hundar. Vidar blir verkligen glad när han får träna nu. Har ju blivit mycket vila för honom i vinter efter en intensiv sommar och höst. Är så sugen på att träna agility med honom också men jag måste bli mer rörlig först så det får vänta lite till.
Idun sköter sig faktiskt kanon när man tränar. Tränar position med henne och kontakt samt inkallning. I slutet kastade vi mycket boll också och hon fattade fort att hon ska komma tillbaka med den, bra inkallningsövning. Hon fattar det mesta fort faktiskt, bara man ger henne en chans, så jag tror att när hon landar mentalt så kommer hon bli riktigt rolig att träna med.
I helgen kommer christoffers föräldrar hit och stannar till tisdag. På tisdag är ju också dagen D så vi får se om de lyckas komma hit lägligt eller om de missar nedkomsten.
Från en promenad här om dagen. Lika barn leka bäst. Idun-krokodil.
Och så en ganska vanlig bild på Idun när hon "tar igen sig". Antingen sover hon som ett barn eller så kör hon järnet.
Blev en lugn helg vilket har varit skönt så nu känner jag mig lite piggare faktiskt. Största uppgiften i helgen har varit att hämta hem lite mer hö annars bara lite pyssel och vila. Stannade på Granngården då vi hämtat hö och köpte ett par nya vinterskor till stallet/gården och vilket kap jag gjorde. De hade ett par Lacross-skor med en filtsko på insidan som är supervarma och sköna. De var nedsatta 1000 kr! Det kallar jag bra köp. Hoppas nu att de håller några år. Känns bra med ett par ordentliga skor för det tycker jag är svårast med ridning och stall vintertid, man fryser alltid om fötterna. Dessutom har jag typ bara köpt skor från Hööks sista åren och tyvärr så får man vad man betalar för - de är kalla samt att de håller typ 8 veckor sen går de sönder. De är nog mer gjorda för folk som bara rider på ridskola en gång i veckan och inte för folk som använder dem i snitt 3 timmar om dagen.
Veckan är ganska händelserik. På onsdagmorgon ska jag med min avdelning på jobbet och äta frukost på Clarion-hotell. Mums. På fredag har vi julfest med jobbet. Lördag åker jag och Christoffer till Umeå på minisemester en natt för att sedan på vägen hem på söndag stanna på dop i Skellefteå.
Jag vet inte om ni minns att jag i somras skrev i något inlägg att det händer en del i mitt liv just nu och äntligen kan jag glatt avslöja vad det är. En del av er vet nog redan men jag har velat vänta längre med att avslöja det för allmänheten.
Det är så att jag är gravid och vi väntar barn i slutet på februari.
I går var vi på ultraljud så när jag nu fått det bekräftat på riktigt och sett att barnet mår bra så vill jag berätta för hela världen.
Fortfarande har jag väl inte riktigt förstått detta men nu har halva tiden gått och snart är det verklighet. Snart är jag mamma och det är en fantastisk känsla samtidigt som jag är jätterädd. Tänk så sårbar man blir och tänk vilken stor förändring detta kommer att bli i mitt liv. Jag är så glad att jag har världens bästa sambo som har så stor förståelse för mina fritidsintressen och som aldrig skulle ställa krav på att jag skulle sälja hästen eller liknande. Han kommer att bli världens bästa pappa!
I går åkte vi ut till pappa och Åsas stuga i skärgården. Härlig slapphelg med lite promenader och mycket mat. En schlagerkväll blev det ju också.
Trötta hundar nu ikväll, det tar på dem att vara ute så mycket.
Dakhar har jag ridit båda dagarna. Ut i skogen i går och på banan idag. Fortsatte träna på samling och tempoväxlingar men även en hel del övergångar. Superfin i traven, blir lite galoppinslag ibland när vi går fram igen men det är inte hela världen. I galoppen blir han lite överambitiös i samlingen och byter galopp. På onsdag rider vi för Karro igen.
I söndags var vi ute på en skotertur med hundarna. Första gången för Vidar men han tog det med ro som vanligt. La sig ner och sov. Vi svängde av in i skogen och stannade så hundarna fick gå omkring lösa och vi grävde ner oss i snön, eldade och grillade. Livskvalitet kallar jag det.
Har ju varit så himla fint väder, plusgrader o sol, så i lördags var vi på en skidtur. Jag brukar få med Christoffer en gång varje år sen ställer han in skidorna i garaget och säger att där kan de stå. Så det här var väl den turen skulle jag tro. Själv tycker jag det är skönt, jag tycker ju om lugnet i skogen och att hundarna får springa med. Jag älskar att gå på promenad rakt ut i skogen också, avkopplande och liten risk att stöta på en människa. Bor en liten enstöring i mig tror jag.
Just nu är jag i en svacka vad gäller hästeriet. Jag undrar är det verkligen värt det när man inte har resurser och möjlighet att göra det fullt ut?
Jag är less på att aldrig ha några pengar, aldrig ha någon tid, alltid vara trött och alltid ha dåligt samvete.
Igår fick vi en faktura från försäkringsbolaget på 6000 kr för vattenskadan vi hade i april. De sa då att det kanske kunde bli runt 500 kr för de nya rören sen har vi inte hört någonting. Men nu, just innan jul, så tyckte de att det var dags att skicka ut en faktura. Och om vi inte börjar skita pengar så vet de tusan hur vi ska kunna betala denna. Vi kommer liksom aldrig ikapp och får igång något sparande för alltid är det någon oväntad utgift. Bilen är trasig eller måste servas eller vattenskador eller trasig panna eller skadad häst eller sjuk hund. Jag blir tokig!
Vad gäller tid så går allt till hästarna och gården, alltid något som måste byggas och fixas eller hämtas. Sen vill jag ju rida också, det är ju liksom det som är grejjen. Men om man ser till allt jobb så är belöningen ganska liten. Men tyvärr hinner jag ju inte rida mer än jag gör heller för jag måste ju jobba. Man har alltid dåligt samvete för allt man borde göra och hinna med. Skulle vilja lägga mer tid på hundarna och hemmet. Och jag skulle vilja ge Christoffer mer tid och uppskattning men tyvärr blir han lite osidosatt och framförallt drabbad av mitt leverne.
Nä, jag borde kanske börja leva som en "vanlig" människa. Bosätta oss närmare stan, gå på jobbet, träna hund, träna mig själv, skaffa mig en medryttarhäst och gå på stan, fika och köpa kläder.
Jag hör ju själv hur uttråkad jag skulle bli men faktiskt är jag inte helt främmande för tanken. Däremot är det en väldigt sorglig tanke då jag i så fall ger upp allt jag någonsin drömt om. Men som sagt, vad är en dröm när man ändå inte kan leva den fullt ut?
Så välbehövlig helg. Har hunnit så mycket och ändå vilat. I fredags hade jag och mamma myskväll med god middag, vin och tv. Jag somnade ju då före tio i vanlig ordning. I lördags pysslade jag lite inne, städade i källaren, tvättade och hängde upp lite tavlor mm. Sen tog jag och Christoffer ner sommarhagen innan jag tog en ridtur med Dakhar. Mockade också ur ligghallen och plockade undan lite på gården. Lördagkvällen spenderades i soffan med film och några avsnitt Sons of Anarchy. Söndagen bestod av lite plugg, hämtning av hö och ridlektion. Vi hann även med att städa ur vårt skräprum. Var verkligen en behövlig helg. Fler såna tack!
Underbart, äntligen hemma. Det är skönt att åka bort ibland för att uppskatta det man har hemma. Och ännu gladare blir man när man kommer hem och världens bästa sambo har gjort klart vägen till Ridbanan, fönstret i stallet och dessutom välkomnar mig med en stor godisskål!
En bra helg där jag jobbat undan mycket som blivit åsido satt sista tiden. Huset är städat, tvätten är tvättad, tentan och sista inlämningsuppgiften är skrivna och sommarhagen är byggd. Dessutom är jag utvilad. Kom däremot på ikväll att jag inte ens lämnat gården på hela helgen. Man kan ju tro jag håller på att bli folkskygg :) ganska skönt ibland faktiskt och väldigt skönt att få bort en massa stressmoment. Nu kan jag i veckan koncentrera mig på trädgården och djuren... Om vädret nu vill... Det öser ner nu igen och väderprognosen ser inte nå ljusare ut de närmsta dagarna. Tycker så synd om hästarna, det är nog det värsta.
Om en vecka och två dagar startar mitt nya liv. Eller vårt nya liv. Christoffer kommer hem och det för alltid. Jag kan inte tro det är sant men nu börjar det faktiskt gå upp för mig. Äntligen ska jag få vara med den bästa människan jag känner, och den människan jag älskar över allt annat, på riktigt. Äntligen ska det få vara Vi utan tankar på nästa resa och den stress det medför. Dessutom startar vi upp det livet med att hämta hem en gemensam valp. Känns som en riktigt bra start på vårt nya liv. Christoffer, Jag Älskar Dig!
...för den sista resan till Afghanistan. 12 veckor har gått och idag åker Christoffer tillbaka till Afghanistan. Han blir borta 4 veckor. Det är väldigt tråkigt och jag kommer sakna honom som bara den men samtidigt känns det så skönt att få ett avslut. Vetskapen om att det är sista gången är så befriande så istället för att gråta så skrattar jag denna gång. Och när han kommer hem blir det ytterligare ett glädjeämne och en nystart att få hämta hem den lilla valpen. Längtar!
Ja vad ska man säga. Back in track is the shit. La brie har varit lite hård och öm i ryggen i veckan. Igårkväll tog jag på det magiska täcket och idag är hon genast bättre. Ett av mina bästa investeringar.
I lördags på påskafton tog vi en promenad allihopa. Jag, Chrille, Christoffers mamma och pappa men även Neo, Zorro och La Brie fick följa med.
I slutet på skogsvägen som vi gick på hade det tinat upp lite sand och gräs. Vi stannade till lite innan vi vände och då passade Zorro på att rulla sig. Han är för söt.
Hej och välkommen till min blogg!
Den här bloggen handlar om mig och mitt liv som heltidsarbetare och "farmansvarig". För tre år sedan lurade jag ut min älskade sambo till ett liv på farmen. Alla dar känns det inte så genomtänkt, speciellt inte när räkningarna ska betalas, men samtidigt är det ett underbart liv där hundarna får vara hundar, hästarna får vara hästar och människorna får vara människor.
Det är inte lätt alla dagar att få ihop tiden med jobb, familj, gård, hundar och hästar men det är ett underbart liv som aldrig är långtråkigt. Det finns alltid saker att göra, men det är också ett väldigt slitigt liv och jag kommer förmodligen åldras i förtid.
Men jag lever nu och jag lever bara en gång.
