LaBrie

Igår kom då Lena Lilja för att checka sadeln på Dakhar. Hon tyckte inte att vi skulle ändra någonting i sadeln utan tyckte jag skulle använda en gelpad som höjer fronten och samtidigt är tryck och stötdämpande, denna i kombination med fårskinnspad.

 

Vid halv två igår får jag ett samtal om att en häst har ramlat över tråden i hagen och ligger i diket utanför hagen. Det var allt jag fick veta i första samtalet av Camilla som fortfarande ligger på sjukhuset och hade dåligt med batteri i telefonen så hon hade inte hunnit uppfatta något mer när hennes skötare hade ringt till henne. Jag förstod ju direkt att det måste vara La Brie, för ingen annan lyckas med sånna grejer. Dock var ju min första tanke att hon har dött. Hästen är död tänker jag. Jag lyckas hitta numret till Camillas skötare innan Camilla lyckats sms:a det till mig. Det hon säger då är att det är hästen med de gröna banden på täcket som "ramlat" över hagen (alltså La Brie) och ligger och sprattlar med benen. Ni förstår ju hur jag mår just nu, hjärtat slår så hela jag gungar. Men jag lyckas tillslut få ur henne att hästen är på benen och springer runt på gården men att de andra två hästarna också då har tagit sig ur hagen. Ja men bra, tänker jag då är hon inte död och hon kan ju heller inte vara dålig om hon springer runt på gården och härjar. Det var hyffsat hysteriska 10 minuter men nu känner jag iaf att jag kan andas ut och vara kvar på jobbet ett tag till. Hon lyckas få in hästarna i stallet och där fick de stå resten av dagen. 

När jag kommer hem så visiterar jag alla hästar och de har klarat sig bra och La Brie är det inga fel på, hon är precis som vanligt. Skönt.

Snacka om att göra en höna av en fjäder! Det lät även på tjejen som att hela hagen var riven och att det var typ tredje världskriget men det var bara precis vid grinden trådarna hade släppt från stolpen. Vad jag kan utläsa av spåren i snön så tror jag bara att La Brie har rullat sig och eftersom hon är en valross just nu så har hon rullat över på fel sida och sen inte tagit sig upp och då fastnat i tråden och halkat ner i diket på andra sidan. En olycka rent av. Men tur i oturen att tjejen var där just då, är ju aldrig en kotte på gården dagtid annars. Och det händer ju aldrig nånting.

 

Hur som helst så skulle jag ju på träning med Dakhar och hade bråttom efter jobbet men var ju tvungen att laga hage och visitera hästar mm mm. Hann äta en filtallrik till middag. När jag rullar ut från gården med transporten så möter jag en traktor efter vägen som jag inte såg då jag lämnade gårdsplanen, jag måste därför börja backa tillbaka ner på gården med häst i transporten. Detta tog mig fem minuter då jag var livrädd att köra utanför vägen och ner i diket med transporten...med häst i! Inget jag hade lust med. Jag var nu 10 minuter sen enligt min redan tajta tidsplan.

Sen så var det bara en massa sån här grejer som att jag tappar handskar, fastnar med stigbyglar, glömmer lampan på i bilen mm mm. Rörigt helt enkelt.

 

Under lektionen konstaterar vi att det är verkligen sadeln som är problemet till ojämnheten i traven. Den är för vid och klämmer runt manken. Eftersom den ska checkas på söndag så valde vi att istället tömköra honom, eller Karro tömkörde. Fin fin var han. På lördag ska Karro ta med en sadel från jobbet som hon trodde skulle passa, bara för att testa skillnaden. Om den inte passar så tömkör vi då också. Sen får vi se på söndag om det är möjligt att anpassa sadeln efter honom eller om det måste införskaffas en ny.

 

Jag är rätt insatt i problem med SI-leden hos hästar eftersom jag för det första hade problem redan med min första häst, sen även med mitt fullblod men framförallt med La Brie. Och det jag kan säga att det är det värsta jag vet, för det blir aldrig riktigt bra. La Brie har jag ju verkligen försökt få någon annan diagnos på då jag vill att hon ska ha någonting annat som går att "ta på" men de hittar ju inget fel på hästen.

Ibland känns det verkligen som att alla hästar har problem med SI-leden för det är den diagnosen man ofta får när det inte finns någonting annat att ta på. Ofta säger då kiropraktorn att de ska bli bra av en korrigering men det har jag då aldrig varit med om hittills. Tillfälligt blir det bra men sen kommer det tillbaka igen. Med mitt fullblod, Jenny, så fick jag till och med spruta kortison i SI-leden för att hon var inflammerad i den. Hon har dock blivit bättre med åldern och idag är hon 10 år och funkar bra hos den nya ägaren men hon skulle aldrig fungera för hårdare träning och hoppning.

 

Hur som helst, det jag ville komma till var att en bloggare på Hippson som läser till veterinär har skrivit ett bra inlägg om detta efter en förläsning de fått på utbildningen. Rekommenderar att ni läser detta om ni är intresserade av SI-ledsproblem.

 

 

 

 

Oj vad dagarna har gått fort. Som vanligt. Onsdag och torsdag förra veckan var ju svinkalla så då gjorde jag ingenting förutom att jobba så jag hade inte så mycket att berätta. I fredagskväll var det däremot stört skönt ute så det blev en kvällstur med Dakhar och sen en kvällspromenad med hundarna. I lördags var det plusgrader och superskönt så vi tog en långpromenad med hundarna på förmiddan och sen tog jag och Camilla en långtur med hästarna. Stackars Dajm har så mycket päls så han var helt slut och orkade inte hänga på, Dakhar tyckte också det var varmt men jobbade på bra och vi galopperade ganska mycket så han var rätt så svettig men mjuk och fin. Igår tog vi ett dressyrpass på banan även där blev det fokus på galoppjobbet med förvändgalopp och lite byten. Jag kände ingen ojämnhet i traven så kanske är det så att det har varit för trångt runt manken med fårskinnspadden. Tänk om det är så lätt och så har jag inte kommit på det förren nu (?). Nu rider jag ju bara med gelepadden och har fyllt ut sadeln med benpaddar framtill. På söndag kommer ju sadelutprovaren och ska kolla på det, ska bli spännande.

 

I helgen har vi också varit på bio och sett Django. Kan jag rekommendera, den var riktigt bra men man får inte vara rädd för blod :)

I övrigt har vi varit på min brorsbarns barnkalas, 4 år blev han lillkillen. Usch vad åren går fort. Och sen hade vi också besök av Vidars uppfödare igår och de var så förtjust i honom och tyckte han har blivit riktigt fin, både i kropp och huvud. Kul :)

 

 

Har ridit Dakhar nu två dagar. Första dagen skrittade vi bara och i ca en timme. Igår så red vi drygt en timme med skritt och trav. Igår provade jag att byta ut fårskinnspadden mot gelepadden och så fyllde jag ut framtill med benpaddar. Tycker det blev bättre faktiskt, sadeln kom upp lite fram och gav mer utrymme för manken utan att hamna i bakvikt. Jag har bokat in en sadelcheck nu med Lena Lilja den 27 januari. Det är det bästa tror jag innan jag börjar ändra något i sadeln. Det kan ju vara så att hon inte rekommenderar att jag rider honom alls i den och då är det ju ltie bortkastat med pengar att börja värma om och stoppa om. Då kan jag lika väl behålla den som den är och använda den på La Brie sen istället.

 

Medan jag har varit borta så har två vägar blivit plogade. Vi red en bit av den ena igår och den var plogad ännu längre in i skogen men den får vi utforska närmare under helgen. Det är bra att skogsägarna avverkad lite skog på vintern så att vägarna hålls plogade.

 

Annars så har jag hunnit bli förkyld med en äcklig hosta och ont i bröstkorgen, inte kul. Jag som har klarat mig hela hösten och vintern utan förkylning. Får se om jag blir risigare eller om det håller sig så här och går över fort. Hoppas.

 

Lägger med en bild från igårkväll då Vidar började jaga pilen på dataskärmen. Han är för rolig denna lilla söthund. Man får skratta ganska mycket åt honom. Han försökte verkligen fånga den med munnen.