Ja det var för kallt att åka iväg och träna ikväll. Ställde in det i sista stund då jag inte kände för att ge mig ut på vägen när det var -21 om det skulle hända något. Var inte så sugen på att sitta och rida lektion i ridoverall heller, åker ju omkring som en tvål och får ingen inverkan. Nä så tyvärr blev det inget. Jag som var så sugen.
Blev en liten sväng i skogen med avslut på ridbanan. Som sagt hade jag dålig inverkan pga för mycket kläder och La Brie kändes lite stel och tog länge innan hon blev uppvärmd. Förmodligen dels pga kylan men säkert lite trött i kroppen efter söndagens pass också.
Idag kommer hovis och efter jobbet ska jag packa in häst och åka till Karro för ett dressyrpass. Hovis kommer mitt på dan men då är Helen så snäll och fixar med det då hon var ledig. Annars är det alltid lite jobbigt när man ska ha ut hovslagare eller veterinär eller massör eller vad det nu kan vara eftersom de jobbar dagtid och jag jobbar dagtid. Nu har jag ju turen att ha möjlighet till flextid men jag tycker inte om att behöva åka från jobbet eller sluta tidigare. Dessutom måste jag ju jobba in den tiden någon annan dag. Sen drar ju alltid såna besök ut på tiden eftersom de mycket sällan är i tid.
Ser framemot dressyrpasset och hoppas på att La Brie är på bra humör och i fortsatt god form. Återkommer med resultatet ikväll eller imorgon beroende på hur sent det blir ikväll innan jag är klar ute i stallet. Och rastat hund. Och ätit. Och duschat.
Idag har jag ångest. Beslutsångest i kombination med diciplinångest (om det finns ett sånt ord). Planen är att idag åka på gymmet sen hem och ta hand om hästarna, tvätta hunden och städa badrummet. Men egentligen känner jag bara för att köpa godis och åka hem och ta hand om hästarna fort och sedan ligga i soffan och trycka godis. Haft en helt störd dag på jobbet där jag slitits till höger och vänster så jag är helt slut samtidigt vet jag att ett gympass skulle göra gott.
Idag blev det en längre ridtur efter en mycket fin skogsväg som är plogad så långt att jag ännu inte tagit mig hela vägen. Var ute i 1 1/2 timme med mycket galoppjobb där hon både fick länga sig och korta sig. Tror hon behöver mycket galoppjobb och framförallt fattningar och tempoväxlingar för att orka börja bära sig mer och på sikt kunna börja korta galoppen. Galoppen är den gångart hon har mest problem med pga en gammal skada som har tagit länge att både konstatera och behandla. Någon dag ska jag skriva ett inlägg om hennes bakgrund och den långa väg vi haft dit vi är idag.
Jag tror vi har fått igång ett bra upplägg med rutiner och träning nu de kommande månaderna. Måndag eller tisdag varje vecka så åker vi och tränar dressyr för Karolina. Den dag vi inte tränar så vilar hon. Onsdag och torsdag får hon ett skrittpass i skogen respektive ett tömkörningspass. Fredagar vilar hon. Lördag och söndag rider vi ett pass på ridbanan inkl. bommar och den andra dagen så rider vi ut på en långtur med mycket galoppjobb.
Hon blir verkligen bara starkare och starkare nu och hon är riktigt fin i kroppen. Nu är det riktigt kul med häst!
Undrar om 2012 kommer bli mitt och La Bries år. Året då vi kommer igång med ordentlig träning. Året då vi utvecklas. Året då vi kommer till start.
Idag har jag en sån bra känsla. Det är en sån där dag när jag vill vara med La Brie varje minut, varje sekund. Det är en sån där dag då jag bara älskar henne för allt. Det är en sån där dag då jag erkänner att jag är Kär i henne.
I måndags red vi lektion och sen under veckan har vi bara tagit det lite lugnt med skritturer. Lektionen gick så bra att jag var så eforisk att jag knappt kunde sova sen på natten. Idag fortsatte vi där vi slutade i måndags. Allt funkade och det var lugnt och metodiskt.
Jag bara älskar den känslan. Känslan när ingenting känns omöjligt. Känslan när alla motgångar och bekymmer är som bortblåsta. Känslan när det känns som att inga hinder finns.
Ska 2012 bli bästa häståret nånsin för min? Just nu känns det iaf så och den känslan hoppas jag kommer få stanna..ett bra tag till!
Alltså kvällens ridtur bjöd på ett möte av en lastbil på en skogsväg. La Brie är inte speciellt rädd av sig och litar ganska mycket på mig numera så hade gubben bara stått still där på sidan av vägen och låtit bli att starta motorn och kört mot oss så hade vi bara kunnat gå förbi. Men nä då. Precis när vi börjar komma fram till lastbilen så slår han på motorn och helljusen och kör mot oss och börjar ropa att vi ska vända tillbaka "för hästar tycker inte om att gå förbi lastbilar". Konstigt!?! Så ja, för fridens skull så vänder vi tillbaka och hade kunnat trava så det hade gått lite fortare men nä då kör han 20 meter bakom hela vägen och gasar och pyser. Vilket gjorde att vi inte vågade börja trava med risk för explosion. Så det vara bara att skritta med inslag av passage hela vägen. Hade han bara väntat lite så hade han ju kommit ut från vägen betydligt tidigare. Suck. Nåja är rätt nöjd med hästen som ändå sköter sig trots detta.
Ikväll hörde en kvinna av sig som sökte plats för sin ponny. Dock kände jag igen namnet och tyvärr har jag blivit varnad för denna kvinna som varken betalar hyra eller tar hand om sin häst. Det är tråkigt att det är dessa som hör av sig bara, tur i oturen så hade jag ju referenser denna gång.
Jag väljer att starta en blogg då jag känner att jag gärna vill skriva av mig om La Brie och farmen i övrigt ibland men även dela med mig av upplevelser och erfarenheter. Jag skulle väl egentligen ha startat denna tidigare och delat med mig av mina erfarenheter under stallbygget. Det är iofs inte helt färdigt ännu så det kommer nog inlägg om det framöver men just nu är det vinter och bygget får stå lite still under denna årstid. Till våren ska även ridbanan anläggas. Livet på farmen innebär aldrig vila eller någon känsla av att saker blir helt klara, det finns alltid något att göra och något att bygga eller laga.
Hej och välkommen till min blogg!
Den här bloggen handlar om mig och mitt liv som heltidsarbetare och "farmansvarig". För tre år sedan lurade jag ut min älskade sambo till ett liv på farmen. Alla dar känns det inte så genomtänkt, speciellt inte när räkningarna ska betalas, men samtidigt är det ett underbart liv där hundarna får vara hundar, hästarna får vara hästar och människorna får vara människor.
Det är inte lätt alla dagar att få ihop tiden med jobb, familj, gård, hundar och hästar men det är ett underbart liv som aldrig är långtråkigt. Det finns alltid saker att göra, men det är också ett väldigt slitigt liv och jag kommer förmodligen åldras i förtid.
Men jag lever nu och jag lever bara en gång.