LaBrie

Just nu är jag i en svacka vad gäller hästeriet. Jag undrar är det verkligen värt det när man inte har resurser och möjlighet att göra det fullt ut?

Jag är less på att aldrig ha några pengar, aldrig ha någon tid, alltid vara trött och alltid ha dåligt samvete.

Igår fick vi en faktura från försäkringsbolaget på 6000 kr för vattenskadan vi hade i april. De sa då att det kanske kunde bli runt 500 kr för de nya rören sen har vi inte hört någonting. Men nu, just innan jul, så tyckte de att det var dags att skicka ut en faktura. Och om vi inte börjar skita pengar så vet de tusan hur vi ska kunna betala denna. Vi kommer liksom aldrig ikapp och får igång något sparande för alltid är det någon oväntad utgift. Bilen är trasig eller måste servas eller vattenskador eller trasig panna eller skadad häst eller sjuk hund. Jag blir tokig!

Vad gäller tid så går allt till hästarna och gården, alltid något som måste byggas och fixas eller hämtas. Sen vill jag ju rida också, det är ju liksom det som är grejjen. Men om man ser till allt jobb så är belöningen ganska liten. Men tyvärr hinner jag ju inte rida mer än jag gör heller för jag måste ju jobba. Man har alltid dåligt samvete för allt man borde göra och hinna med. Skulle vilja lägga mer tid på hundarna och hemmet. Och jag skulle vilja ge Christoffer mer tid och uppskattning men tyvärr blir han lite osidosatt och framförallt drabbad av mitt leverne.

 

Nä, jag borde kanske börja leva som en "vanlig" människa. Bosätta oss närmare stan, gå på jobbet, träna hund, träna mig själv, skaffa mig en medryttarhäst och gå på stan, fika och köpa kläder.

Jag hör ju själv hur uttråkad jag skulle bli men faktiskt är jag inte helt främmande för tanken. Däremot är det en väldigt sorglig tanke då jag i så fall ger upp allt jag någonsin drömt om. Men som sagt, vad är en dröm när man ändå inte kan leva den fullt ut?