På fredag går jag in i version 3.0 och det är med blandade känslor. Hyfsad 30-årskris har jag. Samtidigt så skulle jag ju inte vilja var yngre. Men helvete att jag vill bli äldre heller. Men vad ska man göra, det är verkligen inget vi kan råda över. Jag försöker verkligen leva i nuet och göra det jag vill och ta vara på tiden men ändå så känns det så hopplöst ibland. Tiden bara springer fram och det är så många måsten i livet och jobba måste man ju göra fast det inte är det roligaste man vet. Det gör också att man blir så fast, man har bara 25 dagar ledigt varje år och de vill man förvalta på bästa sätt men det tillför också en hel del ångest. Jag känner verkligen inte att jag har balans i livet många gånger. Det bara går i ett hela tiden och jag vet de tusan om de leder någonstans.
Och det är det här, mina vänner, som är min 30-årskris.

Nåja, nu ska jag försöka sluta tänka på det här och se fram emot fika, vänner och kanske något fint paket med något som jag behöver..i min hopplösa vardag ;)