Zorro är mycket bättre. Han var bättre redan på lördan. Inte halt och inte svullen längre. Såret har också tagit ihop bra så det ska nog gå bra det här. Däremot är han inte så glad av att behöva gå själv i liten hage och bara få lite hö några gånger om dagen. Det är så svårt med honom, man skulle vilja ge honom mer mat så att han har något att göra men då blir han ju tokfet för han äter ju så länge det finns mat. Det lilla han får nu räcker ju typ i 15 minuter för honom. Han får däremot gå in på nätterna nu tillsammans med Dakhar, bara så han får lite omväxling och slipper stå själv ute i mörkret. Då får han också en chans att vila ordentligt.
Hej och välkommen till min blogg!
Den här bloggen handlar om mig och mitt liv som heltidsarbetare och "farmansvarig". För tre år sedan lurade jag ut min älskade sambo till ett liv på farmen. Alla dar känns det inte så genomtänkt, speciellt inte när räkningarna ska betalas, men samtidigt är det ett underbart liv där hundarna får vara hundar, hästarna får vara hästar och människorna får vara människor.
Det är inte lätt alla dagar att få ihop tiden med jobb, familj, gård, hundar och hästar men det är ett underbart liv som aldrig är långtråkigt. Det finns alltid saker att göra, men det är också ett väldigt slitigt liv och jag kommer förmodligen åldras i förtid.
Men jag lever nu och jag lever bara en gång.