Just nu håller jag på att längta ihjäl mig efter valpen. Jag vill ha hem den nu. NU! Men jag måste bita ihop drygt tre veckor till. Hur det ska gå till utan att jag kommer bli ett psykfall vet jag inte. Fast jag har ju en viss rutin på att vänta. Jag har ju väntat på Christoffer i 7,5 år så jag borde ju stå ut i tre veckor kan man ju tycka.
Dock måste jag ta mig till kenneln i helgen och hälsa på annars kommer jag få riktiga abstinensbesvär.