Snacka om en konstig dag igår. Det är svårt att glädjas fullt ut för Christoffers Afghanistan-muck och hemkomst efter att ha behövt avliva en fin häst. Det blir sånna konstiga kontraster och jag har svårt att släppa QZ från min näthinna. Han var så fin där han låg, helt fridfull och förevigt springandes på de gröna ängarna. La Brie saknar honom och hon gnäggade när vi kom tillbaka med transporten, hon trodde han var inne i stallet. Hon vandrade längst hans hage igårkväll och man såg hur hon undrade var han tagit vägen. Önskar man kunde prata med dem ibland och förklara vad som hänt. Han har det så bra nu och de kommer mötas igen en dag men tills dess hoppas jag att La Brie får stanna på denna sida om himlen ett bra tag till.
Vila i frid så länge vännen, vi kommer sakna dig!

Känns ändå skönt att Christoffer kom hem just igår så jag också fick tänka på någonting annat och få mänsklig närhet. Även fast det inte är min häst så sätter det avtryck och han har ändå varit mig så nära under en lång tid så självklart känns det. Var som sagt skönt att kunna gå in sen och ta det lite lugnt och äta lite gott. Hade inte Chrille kommit hem hade jag väl förmodligen börjat träna häst och inte kommit in fören kl 22 som vanligt.