LaBrie

Efter några dagars vila försökte jag igår rida La Brie och det går väl men det är inte kul. Det tycker inte hon heller. Dessutom är hon så irriterad på insekterna. Det blir bara flams och ingenting. Det tar bara tid att hålla igång henne och det ger ingen av oss någon glädje. Så nu ställer jag av henne under sommaren och ser om jag kan hålla igång henne med lite markträning under veckorna när ridbanan är klar, bara för att hålla upp konditionen på henne inför fölningen.

Har börjat fundera lite på vad jag ska göra med henne när fölet är avvänjt nästa höst. Det är ju ingen idé att tro att det ska bli någon ridhäst av henne, jag har försökt i så många år nu och det är inte värt det. Hon vill inte och dessutom så börjar hon vara så gammal nu. Känner jag att jag har råd och tid så vill jag kanske behålla henne och ta något mer föl men som det känns nu så måste jag antingen låna ut henne eller sälja henne som avelssto. Det tar för mycket tid och kostar för mycket att ha henne ståendes hemma. Jag älskar hästen över allt annat men tyvärr har jag inte den ekonomiska möjligheten att ha hästar som jag inte kan använda till någon ridningen för det blir på bekostnad av min egen utveckling. Detta blir mer och mer klart för mig när jag nu faktiskt har en häst som gör allt man ber om och älskar att jobba. Bara på det lilla jag har ridit Dakhar så känner jag mig genast som en duktigare ryttare och att jag utvecklas. Min kärlek till La Brie har faktiskt gjort mig blind. Blind för vad hästägarskapet faktiskt kan ge mig. Jag har glömt detta efter så många år av fina hästar men som tyvärr inte har varit fullt ridbara av olika anledningar.

 

Tur det är över ett år kvar tills jag behöver bestämma mig för något och fram tills dess så ska jag glädja mig åt det kommande fölet. För bara det är kvar där i magen och lever så tror jag det kommer bli en kanonhäst och om det är så, så har ju faktiskt La Brie ändå gett mig något för framtiden även om hon inte kunde ge mig sig själv.