Idag fick jag telefonsamtalet. Samtalet som berättade att nästa vecka är det dags. Dags för Bonnie att få vandra vidare på de evigt gröna ängarna. Bonnie har bott hos mig i höst och vinter i väntan på detta besked. Hennes ägare har av olika anledningar inte kunnat ta hand om henne själv samtidigt som Bonnie mår mycket bättre av att gå på lösdrift. Hon är orolig på box och vandrar hela tiden. Det var även fördelaktigt att jag hade henne på gården då hon fungerat bra som sällskap till de andra hästarna.
Bonnie är 6 år gammal men har många olika besvär i kroppen som gör att det inte är möjligt att ge henne ett drägligt liv därav är detta den bästa utgången för henne. Även om hon inte är min eller jag känt henne speciellt länge så känns det ändå i hjärtat. Det är en fin häst men fina kvaliteér men som tyvärr har varit med om någonting innan hon kom till Sverige och som gör henne obrukbar som ridhäst. Hon är också för ung och för full med liv för att det ska gå att använda henne som sällskapshäst övertiden.
Hej och välkommen till min blogg!
Den här bloggen handlar om mig och mitt liv som heltidsarbetare och "farmansvarig". För tre år sedan lurade jag ut min älskade sambo till ett liv på farmen. Alla dar känns det inte så genomtänkt, speciellt inte när räkningarna ska betalas, men samtidigt är det ett underbart liv där hundarna får vara hundar, hästarna får vara hästar och människorna får vara människor.
Det är inte lätt alla dagar att få ihop tiden med jobb, familj, gård, hundar och hästar men det är ett underbart liv som aldrig är långtråkigt. Det finns alltid saker att göra, men det är också ett väldigt slitigt liv och jag kommer förmodligen åldras i förtid.
Men jag lever nu och jag lever bara en gång.