LaBrie

Startade gårdagkvällen med att träna lite apportering med vovvarna. Snabbt och fort var det gjort och de var trötta i huvudet. Skönt. Sedan tog jag faktiskt och sadlade La Brie för första gången sen slutet på Juni och skrittjobbade henne 15-20 minuter på banan. Kul var det. Fina La Brie, har saknat henne.

Avslutade sedan kvällen med att rida ut med Dakhar en timme. Nu när han har skor fram så är han lite ömmare igen på vissa vägar så då red jag på kanten på ängarna istället. Det tyckte Dakhar var kul och ville enbart och helst bara galoppera hela tiden. Så vi var lite oense för att sedan gå väldigt fint på slutet. Varför är det alltid så att det går bäst när det är dags att avsluta? Detta är oavsett om man är på ridbanan eller i skogen. Om de bara kunde vara så fina i början så skulle ju träningen bli så mycket bättre och mer givande.