Alltså vad är det som händer, snart slår vi ihjäl oss. I alla fall någon av oss. Förra veckan höll vi på att tippa baklänges och gå omkull två ggr men då pga en tjurig häst. Idag höll vi på att gå omkull framlänges då hon trampade igenom vägen med ett framben...i trav. Det var ett sånt där kälhål eller vad det kallas. Livsfarligt. Så jag kan säga att det blev ganska mycket skritt idag.
Trist är det nu. Där det är is kvar så är det vatten under så det är inte så kul att rida på då de trampar igenom. Annars är det typ vatten och lera överallt. Ridplanen är inte ens att tänka på. Det fortfarande för mycket snö på ängar och oplogade vägar för att man ska ta sig fram där heller. Skulle verkligen behöva jobba henne på volt också.
Imorgon ska vi dock göra sällskap med en annan ryttare och häst längre bort i byn, och på en annan väg som jag hoppas är bättre. Var väldigt längesen vi red tillsammans med någon. Det är faktiskt det som är mest trist med att bo här, jag har aldrig någon att rida med. Helens häst är skadad så han står bara i hagen och när han ändå var igång så red vi nästan alltid på olika tider.

Så här lerig och fin var vi efter dagens tur. Sadelgjorden var jag tvungen att spola av med slangen innan jag ens kunde tvåla den.