Varför händer alltid allt på en gång. Att jag ens orkar stiga upp ur sängen är för mig en gåta just nu. Men det finns absolut de som har det värre. Mina problem är ju så kallade I-landsproblem och eftersom jag vet det så orkar jag väl hålla modet uppe. Men trots detta börjar jag bli helvetes less nu. Onda ting kommer i tre som man brukar säga, men nu har nog "tre" passerat för länge sen.


Imorse startade inte bilen när jag skulle åka från Bea. En propp hade gått så motorvärmaren hade inte varit i gång. -27 ute. Som om det inte var nog med detta så hade motorhuven frysit fast också så det gick inte ens att få upp den för att kunna använda startkablar. Fick tillslut tag i min bror så via telefon lyckades vi iaf få upp motorhuven med lite våld. Sen likförbannat så strartade inte bilen. Men då pratade jag med min andra bror (som jag köpt bilen av) och efter lite vägledning och mod att våga "nynna" den längre än jag gjort innan så gick den igång efter några försök. Vid det här laget var jag redan en och en halvtimme för sen till jobbet. Kul eftersom jag redan ligger efter med en hel del pga datatrassel i veckan.

Men det var i alla fall väldigt vackert ute när jag väl tog mig iväg. Om än så kallt.


Frågan är nu: Vågar jag ens försöka åka iväg på träningen ikväll? Det är ju inte en fråga Om det kommer hända något utan När det kommer hända något. Om det är med bil, transport eller häst är ju då en annan fråga.